Visualiseringsförsök…

Jag kunde inte låta bli att titta på hur genomförbart förslaget från 1911 angående järnvägarnas indragning söderifrån till Lund C var. Dels ville jag se hur stor barriär som banvallarna skulle utgöra, dels se om stigningarna gick att genomföra. Helt klart var linjen till Hardeberga feldimensionerad. Förslaget hade resulterat i en stigning på över 20 promille, vilket stentågen aldrig klarat. En plankorsning mellan spårvägen och järnvägen hade varit enda lösningen, då hela knippet ligger i svagt uppförslut.

Dvs Hardebergalinjen hade fått komma in på stationsområdet i en lägre nivå för att sedan klättra till rätt nivå inne på stationen. Inge bra lösning

En bild mot nord med stambanan till höger och Lund- Trelleborgslinjen uppe till vänster. Broarna går över Hardebergalinjen som går underst.

Vy mot söder från Stambanan. Trelleborgslinjen går upp över stambanan.

Rendering uppifrån visandes flätverket.

Södra vägen i dess tappning enligt 1911 års förslag. Intressant ät att notera treplanskorsningen med Trelleborgsjärnvägen överst, stambanan i mellannivån och södra vägen underst.

Simulering

En omkonstruktion efter kontroll på ritningen gjordes innan simulering. Det visar sig att man drar Hardebergaspåret över spårvägen. Höjden i den korsningen är satt till 38,0 meter över havet, medan underfarten under stambanan finns på 27 meter. Detta enbart på 400 meters avstånd vilket innebär en stigning på 27 promille!

Trelleborgståg anländer Lund medan ett stambanetåg är på väg mot Malmö.

Sammanfattning

Det skisserade förslaget med planskilda järnvägar var aldrig realiserbart. Varken tekniskt eller ekonomiskt. Tekniskt sett blev lutningsförhållandena för extrema för Harlösabanan med mellan 25 och 28 promilles lutning. Dessutom hade anläggningen varit storleksmässigt bedrövlig att genomföra.

Helt klart hade dessa banvallar påverkat stadens siluett mycket negativt. Hela Lund hade i princip blivit skymt av järnvägarna sett från söder.

När man går igenom Stadsfullmäktiges protokoll från år 1909 till 1925 framkommer en intressant observation. Först ivrar man för den nya stadsplanen med nytt stationsläge. Man låter dessutom gå igenom och kostnadsberäkna omläggningen. Det finns ett sextiosidigt dokument som biläggs beslutsunderlaget till stadsfullmäktige under 1913. Dokumentet går igenom tre alternativa förslag till bangårdsförnyelse och tar i beaktande marklösensfrågor och andra kostnader. Dock bordläggs ärendet och det dyker inte upp igen. En kommitté tillsätts för att fortsätta utredningen med nytt stationsläge. I handlingarna omkring 1923 kommer ett beslutsärende om att upplösa kommittén. Ingen besluts- eller avslagsärende har dykt upp på vägen. Något fördolt maktspel har säkerligen utspelats i bakgrunden, vilket kan utläsas mellan raderna i dokumentationen, men vad som egentligen hände får vi nog aldrig veta.

Tur att projektet strandade på vägen, även om jag som järnvägsintresserad skulle vilja se hur det tett sig. Tack vare datorprogram såsom Trainz (Auran) kan man få uppleva det alternativa förslaget.