Om geogrof

Järnvägsintresserad skåning.

Lund C – Planering med förhinder – det har hänt förut.

1856 byggs de första stambanorna i Sverige. Malmö – Lund och Göteborg – Jonsered öppnas för trafik sent 1856. Lunds station är därmed en av Sveriges äldsta stationer. Hamnade stationen rätt och hade den kapacitet för att växa? Nej, egentligen inte. Genom åren har olika planeringsaktiviteter förekommit för att förbättra förutsättningarna för stationen med spår, plattformar och så vidare. Denna artikel belyser kort med ett par axplock på ombyggnadsplaner och vad som hände efter ombyggnadsförslagen som kom under 1900-talets första årtionden. Ritningarna kommer från arkivflytten när kommunen omlokaliserade flera förvaltningar till Kristallen, vid arkivstädning.

Skissförslag på olika järnvägsdragningar genom Lund – 1890-talet med olika centralstationslokaliseringar.

Det första som hände när det gäller stationen i Lund var att man tidigt, runt 1875, ville flytta själva stationshuset norrut mot ett läge där idag Clemenstorget ligger. Av olika anledningar blev det dock inte av. Nästa stora omtag sker runt 1900 då man skissar på att flytta hela bangården västerut, så att spåren passerar väster om Klosterkyrkan. Markinlösen för det nya spårområdet är helt förberett och kostnader för inlösen är beräknat då man drar i nödbromsen. Lunds Västra station blev anlagd med hänsyn till den framtida bangårdsflytten. Man kan ju idag undra varför just Bjärredsbanans station inte låg i anslutning till Lund C, men förklaringen finns i att den låg i anslutning till den nya Lund C enligt förslag.

I en utredning som gjordes 1896 av ingenjör Otto Dreilick beräknades kostnaden för en flyttning till ett mera västligt läge kosta nära en miljon kronor. Stadsfullmäktige engagerade sig i frågan men var inte enhälliga.   I boken ”Kring Lund C” av Gunnar Sandin beskrivs situationen och man lyfter fram boktryckare Håkan Ohlsson som i en artikel beskriver en enklare lösning på problemet som dock inte gick att genomföra då staden växt ut på den mark han föreslog använda för stationsläge. Ohlson förespråkade en godsbangård vid Högevall som inte skulle hamna längre bort från staden än de då redan befintliga norra delen av stationen. Mer om detta kan man läsa här: https://geogrof.wordpress.com/2014/01/31/lund-c-sa-kunde-det-ha-blivit/

Hela bilden av bangården med den tilltänkta rangerbangården på Högevall från 1918. Förslaget är tillkommet som en åtgärd att kunna nyttja den mark som var tänkt att lösas in och de impediment som uppstått på grund av den planerade bangårdsflytten.
Detalj av förslaget från 1918. Här behåller man Lunds stations personbangårds ursprungliga läge, men man använder den tilltänkta marken nordväst om stationen för en godsbangård.

Några förslag från 1900-talets planeringsverksamhet.

Det fanns flera olika alternativ att ändra järnvägens sträckning genom Lund. Tre olika principer skissades, se bilden överst i artikeln. De olika alternativen skissades igenom mera i detalj. Vid arkivstädningen inför Lantmäteriavdelningens flytt till Kristallen hittades några av dessa skisser i arkivlådorna. Dessa fotograferades i all hast med mobilkameran, vilka nu redovisas i denna artikel.

Alternativ på personbangård i Lund omkring 1900.

Intressanta detaljer finns att studera i planer från 1899 av C.O. Gleim och Ryde. Notera det nya centralstationsläget precis invid Klosterkyrkan, fortfarande i ett sydligt läge vid bangården.

Förslag på station i Lund av  C.O. Gleim och Ryde 1899. Västra delen med nytt stationhus där idag Västra stationstorget ligger. Notera den annorlunda dragningen av Bjärredsbanan med infart från sydväst till stationen.
C.O. Gleim och Ryde 1899. Lastspår vid Lunds station.
C.O. Gleim och Ryde 1899. Lokstation och godsbangård.
C.O. Gleim och Ryde 1899. infart till Lunds station från norr (till höger i bilden).

Järnvägssatsningar med förnuft

Vi behöver en fungerande närtrafik. Höghastighetsbanor i all ära, men det löser inte det akuta problemet för den stora massan resenärer, de som åker lokalt. Skrota höghastighetsjärnvägssatsningen omedelbart – Bygg lokalbanor i stället!

Tyvärr har Sverige hamnat i hybris när det gäller järnvägsbygge. Nu gäller bara höghastighetsjärnvägarna. Man kan ställa sig frågan om hur mycket transportarbete som de långväga persontransporterna utgör i förhållande till när- och lokaltrafik. Det behövs ingen raketforskning att förstå att närtrafiken står för huvuddelen av persontransporterna. Det är således här man skall satsa för att få bästa effekt.

Bygg ut järnvägsnätet till fler orter snarare än att knyta samman de större städerna med ytterligare stambanor.

För att nå bättre effekt i klimatmålen med mindre miljöbelastning bör transporter ske mestadels på järnväg. För att dessutom möta målet med en levande landsbygd bör ju dessutom satsningar göras så att man kan leva just utanför storstäderna. Därför är valet på lokaljärnvägsnät naturligt.

Vid storstadsregionerna är rimligt att stambanorna får fyra spår in och ut ur stadskärnorna för att få bättre kapacitet. Däremot är det inte rimligt att gå parallellt ut genom landskapet och fördärva de stationssamhällen som redan ligger längs med gamla stambanorna. Här är det bättre att gå nya vägar och knyta ihop landskapets övriga bygder med järnvägsnätet.

Jag anser att vi måste tänka om och överge höghastighetsdoktrinen mot en ny syn med lokaljärnvägar som knyter till sig omlandet kring våra storstadsområden med bättre spårburen högkvalitativ kollektivtrafik.

Separata godskorridorer – kanske ett nytt grepp?

Godstransporter måste på sikt vandra över från vägnätet till järnvägsnätet. Genom kapacitetsökning på stambanenätet och de nya järnvägarna kommer plats finnas för godstransporter. Kanske bör man överväga separata godstågskorridorer där man enbart kör godståg. Kan förläggas längs Europavägarna till stor del.

En separation av godstransporter från persontrafiken i storstadsregionerna ger en kapacitetsförstärkning i sig och kan därför löna sig. Dessa järnvägar bör inte gå rakt genom samhällen utan kan med fördel läggas längs huvudvägnätet. I glesbygden kan den befintliga järnvägen utnyttjas för godstransporter såsom idag. Sunt förnuft uppmanas till, vilket inte borde behövas, men med facit i hand märks det tydligt att man tyvärr måste.

Pågatåg_1

 

 

 

 

 

Den moderna järnvägsstationen

I ropet är en ny järnvägsstation i Lund. Hur skall en sådan se ut? Vilka funktioner är önskade? Helt klart är att en modern järnvägsstation inte bara är en plats där man kan stiga på eller av tåget. En modern järnvägsstation är också mer än ett resecentrum. Stationen som begrepp utvecklas hela tiden. De moderna stationerna är förutom noder i ett transportsystem även köpcentra och upplevelsecentra.

Ändrat fokus

I stadsplaneringen precis som för planeringen av ett nytt Lund C så vill fokus förändras mot att såväl stadsrummet som stationen inte bara är platser som bevistas i förflyttning. Man vill få folk att uppleva något mer och även vilja vara i dessa rum vid andra tillfällen än vid ren förflyttning.

 

Mötesplats

Stationen som mötesplats är inget nytt. Redan från järnvägens barndom har stationer varit samlingsplatsen för orten. Hit gick man för att få reda på senaste nytt och kanske träffa någon. Man gick gärna ned till stationen för att se sista tåget för dagen avgå mot kontinenten och drömma sig ut i vida världen.

img_7537

Opersonlig service…

Handelsplats

Även handeln är gammalt förknippad med stationen. Godsmagasinen tog emot och levererade ut varor. Handelsboden i orten fick sina leveranser från järnvägen. Dagens post och paket kom med tåget. I sa band med den successiva omdaningen och rationaliseringen av järnvägen försvann efterhand funktion efter funktion. Nu kan man inte heller köpa biljetter på stationen. En station av idag i sin enklaste form är reducerad till en hållplats där man just kan bara stiga av eller på tåget.

img_7538

Bra Café och mötesplats i Lund C.

Återerövring av de goda värdena

Inom stadsplaneringen vill man närma sig den blandade staden, dvs den funktionsblandning som återfanns – och delvis fortfarande finns i de mindre orterna. Samma trend fast i mycket större skala kan man säga håller på att ske med järnvägsstationen. Den ska bli det den en gång var – mötesplatsen, handelsnavet och platsen varifrån man kunde åka eller komma till – på den tiden det begav dig.

Tiden är en miljöbov!

Inte trodde jag att detta var slutsatsen. Men så är det. Om man tänker efter så förstår man varför tiden är en av våra miljöbovar. Genom att inte modernisera vårt sätt att hantera tiden så skapar vi miljöproblem. Varför måste alla börja arbeta samtidigt när det inte längre behövs? Varför måste man befinna sig på en specifik plats för att göra ett jobb? Ibland behövs det – det medges – men inte alltid!

Nedan beskrivs i detalj varför – slutsatsen är dock – idag kan vi på grund av tekniska hjälpmedel och sättet vi arbetar byta tidsmönster för arbetets utförande som i sin tur medför att vi inte behöver utnyttja transportapparaten på samma sätt – om alls om man arbetar hemifrån. Genom att fördela och minimera rörelserna i rummet så krävs mindre mängd motorvägar, bussar och tåg  – man avskaffar rusningstrafiken helt enkelt. Genom att arbeta från bostaden förbrukas också mindre mängd energi.

Sedan industrialismens genombrott har människan varit starkt beroende av klockan för att utföra sina uppgifter. Bondesamhället krävde, precis som alltid – tid av var och en att göra sina plikter för att kunna överleva men dessa var inte starkt bundna av klockan. Sedan 1800-talet och den industriella revolutionens genomslag har tiden fjättrat oss i ekorrhjulen. I början var man tvungen att göra saker synkront för att uppnå effektivitet i gruvor och fabriker. Styrkan hos våra system byggde på parallellitet. Arbetare stod sida vid sida för att uträtta storverk. Idag behöver vi inte det men vi fortsätter att bete oss som vi behövde det. Dessutom styrs vi fortfarande av regelverk och avtal från den tiden.

858

Koncentration av resurser

Människans dagliga rörlighet var inte så stor varför industrialiseringen medförde stora omflyttningar av folk till städerna där industrierna låg. Under tidens gång – nu flyttar vi oss fram till efterkrigstiden – så arbetade vi fortfarande synkront trots att vi har många hjälpmedel till vårt förfogande som gör att vi inte behöver göra saker parallellt längre. Robotisering av farliga och personalkrävande åtgärder har gjort att man inte behöver en  uppsjö arbetare på plats.

Koncentration i tid

För att få full effekt i tillverkningsindustrin krävdes att man jobbade tillsammans. När produktionen ökade infördes skiftarbetet. Tre skift fördelade på dygnet när det var som mest.

Effekten av att människor under 1960-talet flyttar ut från städerna men fortfarande jobbar i dem medför att bilpendlingen blir ett faktum. Koncentrationen i tid medför att alla rör sig samtidigt.

Transportapparaten

Det urgamla vägnätet var inte anpassat för större transporter. Samhället var inte heller uppbyggt så att transporter krävdes. Sjöfarten var den dominerande transportvägen under lång tid. Den industriella revolutionen är startskottet för omdaningen av sättet att leva. Polarisering av resurser kräver transporter. Det första sättet att skapa bättre transporter är järnvägen. Järnvägarna byggs ut för att transportera varor och människor. I början fanns inte begreppet pendling. Denna resandeform uppkommer först inom de större städerna i Europa, men sprider sig efterhand ut på landet. Rörligheten har gjort det möjligt att bo på ett helt annat ställe än där man jobbar och så länge det är billigt att transportera sig så gör man det.  Bilen kommer som svaret på denna samhällsform efter andra världskriget och förstärker ytterligare polariseringen.

forstamaj

Avtal och lag – först en styrka – nu ett problem

Som ett led i omställningen till mekaniseringen kom fackföreningarna för att värna arbetarnas liv och rättigheter. De vidriga förhållanden som fanns i början av industrialismen krävde krafttag. Resultatet av ett långt arbete som reglerade spelreglerna i industrisamhället ligger till grund för vårt sätt att arbeta även idag. På gott och ont.
Vi vill idag ha frihet i att förlägga arbetstiden och arbetsplatsen. Många föräldrar vill kunna kombinera arbete och familjeliv. Till stor del är det möjligt, men när vi närmar oss arbetstider på kvällen eller andra enligt avtal icke-arbetstider får vi problem.

Ta bort tidsrestriktionen i våra avtal och fördela arbetstiden bättre och tillåt mer arbete från annan ort exempelvis hemifrån.

images

Arbetstidslagen

Att ha förtroendearbetstid eller oreglerad arbetstid innebär att man inte har några fasta arbetstider, utan den enskilde förväntas själv ta ansvar för hur han eller hon förlägger sin arbetstid. Men detta betyder inte att man kan förlägga tiden hur som helst.

Som kompensation för att arbetstagaren är flexibel är det vanligt med utökad semester eller lite mer i lönekuvertet. Men Arbetstidslagen gäller även den som har oreglerad arbetstid.

Den svenska Arbetstidslagen talar om när och hur länge man får arbeta, och reglerar frågor som :

  • Jourtid och övertid
  • Tillåten arbetstid
  • Hur arbetstiden får förläggas (dygns- och veckovila)
  •  Rätt till raster

Många av lagens regler är dispositiva, vilket innebär att man kan göra avvikelser från lagen genom kollektivavtal.(1)
Denna lag bör ses över och moderniseras! Här är ett miljöarbete att göra!

Mänskliga olikheter

I Danmark finns begreppet A och B människor. A-människor är morgontidiga och B är kvällsmänniskor. Alla vet vi också att ungdomar är mera morgontrötta. Kanske skulle man kunna skjuta skolstarten framåt några timmar – I Lund skulle detta innebära att man behövde mindre mängd stadsbussar som resultat av en framskjutning av skoldagen.2006 startades B-samfundet i Danmark. Medlemmarna, »B-människor«, har en förskjuten dygnsrytm. De lobbar för att inrätta en parallell tidsordning till den rådande.

Jonas Elvander skriver i nyhetsmagasinet Focus att samhället går  mot en dygnsrytmspluralism. Tipset är att varje anställd i framtiden har lika lagstadgad rätt att följa sin personliga dygnsrytm som man i dag har rätt till friskvårdsbidrag (som allt fler utnyttjar vid allt okristligare tider). Vidare noterar han att de två folkrörelserna förenas i sitt resonemang: i effektiviseringens namn hävdar B-samfundet att bilköerna skulle minska och att de morgontröttas produktivitet skulle öka. Alltså: oavsett om man väljer att gå till sängs tidigare eller senare – inget skäl är bättre än just effektiviteten.(2) Jag vill själv hävda att dessutom blir samhället mera miljövänligt av att frigöra tiden och platsen för att göra sitt förvärvsarbete.

Möten – teknik – möjligheter

Det fysiska mötet mellan människor är grunden för mycket arbete. Naturligtvis kräver detta arbete fortsättningsvis synkronisering. Vissa läkarundersökningar, operationer mm, skolor behöver genomföra viss typ av undervisning synkront, men ta bort alla onödiga förflyttningar! Det är således ett kvalitetsarbete helt enkelt där man ser över förflyttningar av individer i tid och rum. Videomöten, telefonmöten, Skype, Facebookdialoger mm kan ibland ersätta vissa möten och dessutom göra dessa effektivare.

Mötesplatser för arbete – framtidens kollegor.

När man väl inför möjligheten att inte koncentrera arbetskraften till kontor så kommer nya sociala mönster att uppstå. Idag sker en del distansarbete på Caféer och detta beteende kommer att förstärkas. Detta kommer att bli det framtida kontoret där man hittar sina kollegor. Varför behöva transportera folk till en samlingsplats där man ändå sitter intill varandra och många gånger gör olika saker?

Livsbalans

För att klara av att jobba hemifrån krävs disciplin. Livsbalans mellan arbete och fritid måste man själv se till att upprätthålla. Det som å ena sidan är en fördel – att man själv kan bestämma när man gör något – är å andra sidan en nackdel – man kan jobba alldeles för mycket. Dessutom kan man uppleva att man inte har en avkoppling i sitt liv. Ombyte av uppgifter är viktig. Vilan skall inte underskattas. Jonna Jinton (3) skriver i sin blogg mer om för och nackdelar med att jobba hemifrån.

Bryt tidslaveriet! – byt mönster redan nu!

Jag säger inte att alla transporter är onödiga – men låt oss börja ta bort det som uppenbart är lätt att plocka bort redan nu – vi tjänar på det direkt. Genom att sortera bort onödiga transporter kommer vårt befintliga transportsystem att räcka mycket längre. Vi utgör själva problemet, som Christer Ljungberg skriver i sin bloggartikel – Du sitter inte fast i trafiken – du är trafiken. (4). Vi kommer på köpet att minimera olycksriskerna då vi inte utsätter oss för trafik i lika stor omfattning. Det finns mycket att vinna på att bryta tidsslaveriet! Låt oss börja med det som är möjligt inom lagar och ramar och på sikt påverka regler och bestämmelser!

grand-central-clock

Referenser och länkar

Ta tillbaka sunt förnuft

Inte bara problemen med järnvägen, som ligger mig närmast i intresse, utan hela samhällsutvecklingen genomsyras av avsaknaden av sunt förnuft. Det handlar gärna om att man försökt värna det goda eller allas rätt till likaberättigande som ställer till det. Just formaliseringen av sistnämnda som utgör fällebenet på systemen. Det gäller till exempel hur man ville formalisera processen att undvika bestickning vid upphandlingar – att tjänstemännen gör bästa köpet för våra skattepengarna. Lagen om offentlig upphandling vet vi ju alla ställer mer till det än värnar just det som från början avsågs. Beslut om upphandlingen överklagas och hamnar i domstolar som inte har sakkunskapen om själva affären. Jurister, enbart utbildade i LoU förhandlar med andra personer med samma kompetens i sakfrågor som skolmat, järnvägstrafik eller vård. Lagen har således föskjutit spelplanen för beslut från politisk- och tjänstemannanivån till domstolarna. Är detta vad vi önskade? Dessutom brukar alltid lägsta pris vinna trots att vi vet intuitivt att kvaliteten inte blir bra.

Järnvägen är oerhört drabbad av samma idé om att genom upphandlingar blir allt bättre. Vi ser hur underhållet av järnvägen vips byter utövare – men hur går det med långsiktigheten i ett sådant system? Vissa saker behöver mera robusta system. 

Distribuerat långsiktigt synsätt!

Vi måste också distribuera våra system. I stället för att sätta alla i t ex fjärrställverket på järnvägen borde folk sitta på stationerna och kunna agera när det blir fel. Redundans i säkerheten kan uppnås på bland annat detta sätt. Vid signalfel kan man tågklarera på gammalt sätt med tåganmälan. De distribuerade tågklarerarna kan även bättre bedöma vilka ersättningsbussar som behövs. Dessutom bör inte alla system upphandlas – långsiktigheten måste prioriteras.

Öka mängden personal i kritiska system

Sjukvården har också hamnar i fällan att man kan spara sig till effektivitet. Genom fler individer i sjukvården blir vården bättre! Hur kan man tro att färre människor skall hinna vårda fler?

Tillbaka till järnvägen – om fler i spårunderhållsarbete funnits – distribuerat på flera platser – hade mängden signal och växelfel minimerats. Förr när det fanns flera banarbetare längs våra järnvägar såg dessa brister i tid innan växelfelet eller signalfelet hade just blivit ett problem för trafiken. Ett kontinuerligt underhållsarbete medför inte bara mindre mängd fel utan också minde samhällskostnader i form av uteblivet arbete för många som ett signalfel idag betyder.  Samma sak inom vården – fler personal medför mindre mängd sjukskrivningar och därmed bättre vård.

Pengar
Med tanke på att man på ett bräde kunde öka statsbudgeten från 19 miljarder till 50 miljarder för flyktingmottagandet så skulle vi genast satsa på oss själva också – hur länge skall vi fortsätta spara ihjäl infrastruktursatsningar? Dessa gynnar ju oss i detta landet! Vården borde få sina avsaknade resurser på samma sätt.  Osv. De nyanlända har ju visat att det finns inte brist på pengar – snarare finns det brist på vilja att utveckla detta land som vi bor i! 

Det är dags att skippa felaktigheter såsom LoU, där kontrollen på inköp och investeringar hamnar i domstolarnas händer och inte hos sakkunskapen, och se till att börja våga satsa på oss själva och inte spara ihjäl oss! 

Svaret heter mindre mängd regler och mera sunt förnuft.

Killevippen

 

Som vanligt har polisen i Wikipedia ännu en gång tagit bort en intressant artikel om en av våra trevliga bakverk nämligen Killevippen, vilken härstammar från Kristianstadstrakten.

För att nu inte internet skall vara utan en vederhäftig beskrivning av denna företeelse så kommer Wikipediartikeln här istället – Tack till Yger – som rensar flera intressanta artiklar – Vi klarar oss utan Wikipedia om nu en Killevipp inte passar in där.


Killevipp (bakelse) i maräng och grädde med chokladsmörkräm på toppen.

Killevippen är en bakelse med ursprung i trakterna kring Kristianstad.(1)
Killevippen kan även hittas i andra delar av landet och detta beror till stor del på personalomflyttning inom försvaret. Receptet har helt enkelt följt med till olika regementsstäder. T ex finns den i Örebro (2) även om Skånemejerier påstår att den bara finns i södra Sverige (3).
Bakelsen Killevippen är troligen äldre än begreppet Tjillevippen! i Nils Karlsson Pyssling. (4)
Enligt konditorn på Bjernors konditori i Hässleholm så härstammar Killevippen från Wahlquists Conditori i Kristianstad. (5)

Stavningen på bakelsen är inte bestämd – Killevipp, tjillevipp eller chillevipp förekommer i recept och litteratur.(6)

=== Källor ===
1) http://www.skanemejerier.se/upload/23967/SMSH4159_SGmagasin_web.pdf
2) http://www.vasakonditori.se/sortiment/bakelser.html
3) http://www.foodfriends.se/index.php/projekt-and-kunder/skaanemejerier/
4) Dialekt och ortnamnsarkivet är inkopplat på att reda ut detta!
5) Bjernors Konditori – Konditorns uttalande.
6) http://lottasmat.blogspot.se/2014/12/killevipp-tjillevipp-eller-chillevipp.html

killevipper


 

Den är så god! Det är bara att beställa på ett bageri och testa själva. Att den inte platsar på Wikipedia är synd. Jag skulle så gärna vilja veta mera om olika bakverk -men nej – det är således inte Wikipedias kall att spara sådan kunskap, även om internet är oändligt.

mars13-2_003_5144a440e087c322b6e9bb1b

En Killevipp från Östersund….http://bolemacke.blogg.se/2013/march/ (lägg även märke till stavningen!)


Recept

En killevipp kan se ut på lite olika sätt. Så här har den sett ut i tre generationer hos familjen Darin (från Darins konditori i Kristianstad).

Bottnar

Ingredienser:
2 l äggvita
2 l vatten
100 g torrvita
8 kg socker

Arbetsgång:
Kör igång äggvita, vatten och torrvita i vispmaskinen.
Vispa på medelhastighet och häll i socker lite i taget. Vispa till full volym.
Spritsa upp kupoler (ca 8 cm i diameter), stor slät tyll, 20 per plåt.
Baka av :
Ingångstemp: 160 grader
Baktemp: 120 grader öppet spjäll Ca 40 min

Så fort bottnarna går att ta i, tryck in undersidan av bottnarna försiktigt med tummarna. Torka ut bottnarna på 100 grader i en tim eller låt de stå på eftervärme över natten i ugnen.

Topp och montering

Montering:
Sätt bottnar i en lämplig bakelseform fäst med klick smörkräm. Toppen gör du genom att smeka på din egen chokladsmörkräm för hand över marängerna (gör ett par plåtar åt gången) ringla över med choklad. Spritsa grädde i de antal bottnar du antas sälja ock tryck försiktigt på ditt killevipplock. Avsluta med ett tunt lager florsocker.

Järnvägsmän!

Det är dags att skriva något om för mig betydelsefulla personer som arbetat och arbetar inom järnvägen. Tanken slog mig nu när jag själv uppnått en ålder där många av de man beundrat har gått ur tiden. Bravader och erfarenheter värda att nämnas bör delas så att jag själv inte sitter på alla fakta.

Mitt järnvägsintresse har funnits sedan tidiga barnsben. Min pappa och jag åkte många gånger och tittade på rälsbussar i Kristianstad. När tillfälle gavs fick man följa med på rangering mellan spåren i Kristianstad och sedan gå i gångtunneln tillbaka till stationshuset. Vi pratar mitten av 1960-talet. Ångloken har precis slutat köra i Kristianstad.

Det dröjer dock till 1979 innan jag får direktkontakt med järnvägsmän av det rätta virket. Dvs förare som kört ånglok i  reguljär linjetrafik. Det var under säsongsarbete på järnvägsmuseet i Kristianstad som jag träffar på Bruno Larsson (Lunnalasse) och Allan Andersson (Hästveda) för första gången. Dessa järnvägsmän från Malmö lär mig grunderna i att hantera ett ånglok, smörja, skava lager och gjuta babbits. Senare kommer även Oskar Svensson från Hässleholm in i bilden. Jag fick senare förmånen att elda för Oskar på S 1260 under en sommar.

Bruno Larsson.jpg

Bruno Larsson i S1260

Bruno Larsson, nytt bortgången, verkade i Malmö. Bruno var känd för sin starka körning med kraftiga accelerationer, höga rökplymer och pampiga starter. Ryktet säger att det var Bruno som medförde förbudet att ta in ånglok i Malmö C banhall. Detta förbud släpptes inte förrän under min egen medverkan i SJ 150 år då både Prins August och F 1200 fick tas in i hallen.  Nåväl – av beskrivningen förstås hur denne man kunde traktera ett ånglok – lägg märke till att det var utan att loket på något sätt tog skada. Bruno var också känd under namnet Lunnalasse.

Stridsvagnståg i försök.

I fjol berättade Bruno för mig att man försökte minimera transportvägen mellan Revinge och Ravlunda genom att köra ett stridsvagnståg den närmsta vägen över Ystad. Ystadpersonal var med på tåget samt förare och eldare. Det gick bra hela vägen fram till s-kurvorna i Gyllebosjö, där man fastnade totalt. Varje vagn vägde 80-ton. Man hade två E-maskiner som dragkraft. Trots detta kom man varken fram eller tillbaka då tåget i s-kurvan klämde både i sida och tvärs. Backa gick till nöds varför man beslutade sig att avbryta och gå tillbaka till Ystad. Det måste ha kommit ett tredje E-lok till hjälp för att ta loss tåget. Bruno berättade att man fick dela tåget och ta en vagn i stöten mot Vemmerlöv. Det hela hölls nedtystat.

Sista ångtåget i Sverige.

Detta tåg kördes av Bruno Larsson. Tåget utgick från Malmö mot Ystad. Personalen fotograferades och fick blommor i Svedala.

 

 

211
Bruno Larsson hösten 2015 visandes bilderna från sista ordinarie ånglokskörningen i Sverige.

Allan Andersson – Hästveda – träffade jag på tillsammans med Lunnalasse – Bruno dvs – i Kristianstad vintern 1979 i samband med provkörning av L11 1657 – dvs CHJ 17 efter hjulringsbyte.

1654597_10203133815334921_498858687_o.jpg
Provkörning av CHJ 17 på Åhusbanan vintern 1979.

Allan hade en förkärlek till engelska lok. Han berättade gärna om deras funktioner och förtjänster.

 

 

Oskar Svensson

Oscar_S1260

 

Oskar var en hyvens man. Dock kunde han gnälla lite mycket i vissa perioder. En gång gnällde han för mycket och jag blev till sist förbannad och sa åt honom. Det hela gick över och samarbetet fortsatte. Oskar grillade korv på skyffeln och bjöd på varma bullar som värmts på pannan någonstans. Vi sågade ved med löphjulet på S 1260. Jag höll i träet medan vi backade över och träbiten delades i två delar med en krossad del över rälsen.

Oskar var verksam i Hässleholm vid växlingen på godsbangården när jag träffade honom.

Här syns Oskar och undertecknad i hytten på S1260.

 

Det fanns mycket att lära av dessa järnvägsmän. Jag fick förmånen att få arbeta under några av de som verkligen kört ånglok på riktigt under riktiga villkor, vilket var lärorikt. Nu står vi oss ganska slätt med kunskap som inhämtats under den dagliga rutinen med maskiner i stora lokstallskomplex eller tillhörande den eller den maskinsektionen. Men – vi skall inte misströsta  – det kommer nya järnvägsmän (och kvinnor – jag kallar dem järnvägsmän – precis som vi kallar män i sjukvården sjuksköterska) som uppfostras genom museitågsverksamheten. Jag gläds varje gång vi får en lokförare på vanliga bruksnätet komma till en museijärnväg för att lära sig hur det gick till förr.

Amatören Jonas

201093_4980928409666_2032472834_o

 

(Denna artikel kommer att utökas!)

 

 

 

Överplanering – det möjligas fiende…

Som vanligt har man kollrat bort sig i frågan om hur Lund skall få sin järnvägsdragning genom staden. Historien upprepar sig helt enkelt.

Rimlighet och sans bör vara ledstjärna i arbetet. Redan utredningen om höghastighetsjärnvägen har skapat ett trumfkort för staten och trafikverket att kollra bort kommunerna i Skåne – om man vill se det på det sättet. Eller så gör kommunerna det själva- kollrar bort sig genom att inte veta vad man vill och hur stort grepp man skall ta.
Tidigare har det yttre godstågsspåret och Simrishamnsbanan varit sådana förslag som bara varit grus i maskineriet. Det yttre godstågsspåret har gjort en breddning av armaturkurvan omöjlig under 20 år. Nu, när det yttre godstågsspåret lagts på is så är en tunnel genom armaturfabriken en möjlig lösning på kapacitetsproblemet. Då dyker höghastighetsjärnvägen upp som genast dammar av flera möjliga lösningar på ett problem – som i sig skapar fler följdproblem  – som omöjliggör framsteg i arbetet med kapacitetsförstärkningen på kort sikt. Redan nu ser vi att det finns en tendens till att olika politiska intressenter och tjänstemän kan börja kasta paj på varandra.

Möjlighet och kapacitet

Man bör fråga sig när en höghastighetsjärnväg rimligen kan börja byggas utifrån främst två aspekter; pengar och rimlig planeringstid. Båda aspekterna pekar på åtminstone 30 års framförhållning innan man kan sätta spaden i marken. Vad skall man då göra dessa trettio år? Vänta och inte göra något? Planering – främst överplanering – är av ondo. Gör istället lagom mycket och gör något som fungerar på kort sikt. Oavsett hur det går med höghastighetsbanan behöver sträckan Malmö – Lund få mer kapacitet. Därför behöver vi 4 spår hela sträckan, även genom armaturkurvan. Detta arbete kan sättas igång omedelbart planeringsmässigt. Ett spår bör kunna vara på plats senast inom 10 år.

Lund C kan anpassas för fler tåg. Betänk mängden snabbtåg på den nya banan – hur många kan det tänkas bli? Ett i timman? En smart ombyggnad av Lund C kan bära dessa extra tåg genom att när man väl står inför utbyggnad av snabbtågen då låta bygga det yttre godstågsspåret. Låt inte överplaneringen bli det möjligas fiende! Gör var sak i när de väl behövs.

Misslyckanden på rad

Vi ser redan en massa tyckanden och politiska utspel från olika aktörer med diverse olika intressen i bagaget. Skall dessa utspel stoppa framstegen för Lund? I vanlig ordning vill jag nog påstå så har vi tyvärr en rimlig risk att hamna där igen, för tredje eller fjärde gången. Redan vid anläggandet av södra stambanan så drog man in spåret i snäv kurva in i den tidigare medeltida staden – det som idag är armaturkurvan. Bantorget tillkommer, men stationshuset lägg norr därom. Skisser daterade på 1870-talets mitt visar en föreslagen flyttning av stationshuset norrut till Clemenstorget och en breddning av järnvägsområdet. Detta arbete påbörjas aldrig. På 1800-talets sista årtionde påbörjade man arbetet med att få flyttat hela bangården västerut.  Arbetet finns redovisat i kartor från 1910-talet. Det finns en lantmäteriakt som beskriver hela inlösensförfarandet av mark. Arbetet havererade, troligen bara på grund av oegentligheter mellan individer från staden Lund och Statens järnvägar inte kunde komma överens. Tredje gången är när yttre godstågsspåret kommer på tal – och nu – fjärde gången som vi kan hamna i samma fälla – höghastighetsjärnvägen!

126_2

Järnvägsbolagens markförvärv periodvis. Ur Tommy Book, Stadsplan och järnväg i Norden, 1974.

Rimlighet

Låt oss ta rimliga och måttfulla steg och planera lagom långt och sen genomföra arbetet så vi får en fungerande lösning tills dess en eventuell höghastighetsjärnväg kommer! Trafikverket har nog med att få bukt med underhållsbristerna på befintligt järnvägssystem under överskådlig tid.

CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=59470

Tredje generationes ICE-tåg (ICE 3) med topphastigheten 330 km/h.

 

 

Referenser

Kommundirektören vill stoppa utredning om järnvägstunnel http://www.sydsvenskan.se/lund/direktor-vill-stoppa-utredning-om-tunnel/

Med ny tunnel skulle Lund kunna slippa godstrafiken http://www.sydsvenskan.se/asikter/med-ny-tunnel-skulle-lund-kunna-slippa-godstrafiken/

Trafikverket: Nya Tåg i Sverige
http://www.trafikverket.se/contentassets/0298142626784613ba0a9d67c83848c5/nya_tag_i_sverige_bilagor.pdf

I hög hastighet mot sin egen nedläggning
http://www.svd.se/i-hog-hastighet-mot-sin-egen-nedlaggning/om/hoghastighetstagen

Yttre godsspåret

Säg nej till det yttre godsspåret
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/sag-nej-till-det-yttre-godssparet/

Yttre godsspåret bör inte byggas
http://www.sydsvenskan.se/malmo/yttre-godssparet-bor-inte-byggas/

Tusentals människor skulle drabbas vid en olycka – bygg ett yttre godsspår
http://www.sydsvenskan.se/asikter/tusentals-manniskor-skulle-drabbas-vid-en-olycka–bygg-ett-yttre-godsspar/

Simrishamnsbanan

http://www.simrishamnsbanan.se/

Övrigt

http://www.regeringen.se/debattartiklar/2015/06/s-nya-stambanor-ar-statens-ansvar/

Book, Tommy, 1939-. – Stadsplan och järnväg i Norden / av Tommy Book. – 1974. – ISBN: 91-44-10701-3

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Förslag på ny stambanestation i Lund på 1910-talet.

 

Räntekonvertering och bostadpriserna…

I kampen om kunderna har marknaden låtit räntorna sjunka till extremt låga nivåer vilket leder till allt högre bostadspriser då bankerna vill ha en viss monetär täckning för sin verksamhet. Helt matematiskt så går ju priserna mot oändligheten när räntan går mot noll. Vi som har varit med ett tag har ju upplevt räntor över 10 procent. Huspriserna var då naturligtvis betydligt lägre än idag. Det man upplever är att man betalade ungefär samma summa till banken då som nu. Det finns således ett enkelt matematisk samband mellan vad banken vill ha in och vad vi har råd att betala. Svårigheten är att våra ungdomar har svårt att komma in på bostadsmarknaden då prisläget är allt för högt och priserna ständigt stiger. Vad kan man då göra åt detta?

Nyckeln till framgång är bankens täckningskostnader. Ponera att vi har ett lån på en miljon kronor (1 000 000kr) och vi har en ränta på 1,5% – dvs banken får 15000 kr per år för lånet. Om vi konverterar lånet till 500 000 och sätter räntan till 3% så får banken samma belopp 15000kr.

Skulle det vara möjligt att införa en konverteringsmöjlighet för lån för att reducera huspriserna? Lägre huspriser medför mindre risk för allvarliga förändringar i betalningsförmågan för den enskilde.

Kan detta vara något för att rädda nationalekonomin och få bukt på de extrema huspriserna?

Tyvärr är det nog inte så…

 

 

 

 

 

Gul gubbe…

gulgubbe kopiera

Sedan man tog bort ordningsboten för att gå mot röd gubbe i slutet av 1970-talet så har i princip alla börjat strunta i trafikljusen vid övergångsställena trots att det är förbjudet att gå mot rött. Tyvärr så blir detta beteende även överärvt i att såväl börja köra mot rött ljus och i det värsta fallet – att köra mot rött på järnvägsövergång, vilket i båda fallen är direkt livsfarligt.

250px-Trafiksignal_gående_grön_röd

Man kan förstå att folk går mot rött när det inte finns några bilar och det innebär att om man trycker på knappen måste vänta onödigt mycket och dessutom kanske skapa ett onödig stopp för bilarna när man själv, ensam skall, och sedan har passerat vägen.

För att råda bot på att man okynnesgår mot rött ljus bör vi införa gult ljus – en gul gubbe – som innebär att man går på egen risk. Man får bedöma om man kan passera. Det finns då inget ljus mot biltrafikanterna som indikerar övergångsstället. Tycker man att trafiken är för omfattande så trycker man på knappen och man får då först röd gubbe medan trafiksignalen slår om till rött för biltrafikanterna – sedan får man själv grön gubbe och kan passera. Signalen kan vid trafiktoppar stå på röd – grön signalering och vid lågtrafik stå på gult.

För att få bättre förståelse har olika koncept utvecklats för kraftigt trafikerade stråk med till exempel nedräkning till nästa omslag – ett uppskattat inslag.

trafik_signal_300_diameter

Fördelen med den gula gubben är att man lär sig att inte chansa på rött ljus. Beteendet skall ju läras tidigt. Den första signalen som barn möter är oftast röd och grön gubbe vid övergångsställen.

Så – låt oss införa den gula gubben och kanske dessutom fundera på att återinföra bot för passage vid röd gubbe.

gulgubbe kopiera

Samhällets invånare måste läras om till att förstå betydelsen av rött = Stopp… som har varit symboliserat av röd färg i över 150 år!

 

traffic-lights-242323_960_720 stenungsund_rod_signal_jarnvagsovergangen_doterodsvagen

800px-Hp_05975336392_140b8a9cff_b

röd semafor engladn

Referenser

http://illvet.se/forntiden/historia/varfor-betyder-rott-ljus-stopp

https://sv.wikipedia.org/wiki/Trafiksignal

Om ordningsbotens upphävande…Trafikutskottets betänkande 1978/79:25
http://data.riksdagen.se/fil/B62D8E0E-CE9B-41A5-A155-0E35EBAF8C00